tisdag 21 oktober 2008

hundan oxå...på mer än ett vis

Grattis till vinsten -inredningsgalen av de fina rostiga bokstäverna!
Har man hundar hemma så vill man ju handla lite som har med dom att göra med. Så det blev en fin emaljerad burk för levergodiset...Den lilla maran växer och växer och jag måste säga att det är så mycket roligare att ha två än en. Hundarna trivs verkligen bra ihop med och det underlättar definitivt när man åker hemifrån att de har varandra.


Handdukar köper jag för sällan. Jag tycker de blir snabbt solkiga och tråkiga. Det känns alltid lika fräscht varje gång det hängs upp nya. Likadant är det med badlakan. Jag tänkte att det bara skulle finnas vita men bor man i Pelle vävare land så blir det en hel del färgglada med:) Annars känns det som att jag skulle vilja göra något annat i arbetslivet. Jag tycker att jag stagnerar och tar mig inte vidare i yrkeslivet vilket är mycket tråkigt. Jag har ju ett väldigt "enkelt" jobb men med oerhört mycket social kontakt och jag tycker att jag har min starkhet i just det sociala. Jag behöver lite utmaning i livet och framförallt uppmuntran till att ta mig vidare. jag är duktig på andra saker med...Hade det varit möjligt där jag är nu hade det varit det allra bästa för jag trivs oerhört bra där jag är och har varit i över 10 år.Vi får väl se, att ta steget att gå vidare är så stort och oftast inget enkelt steg heller. Jag är ingen karriärskvinna utan nöjer mig med att jag trivs och tycker det är kul att gå till jobbet på måndag morgon.
Hmm vi får se, det är likadant varje höst har jag märkt fast nu har jag inte kollat runt på utbildningar osv. Min reumatiska sjukdom är ju fortfarande som mest inflammatorisk och jag dras med denna förbenade trötthet HELA tiden, likaså har jag ont av varierande skala HELA tiden med. Men det ska ju dämpa sig det med och då...kanske.
Allt jag vill är egentligen att jag ska vara som förut: pigg,energisk,påhittig,intensiv,smal,muskulös,mer positiv och smärtfri. Som det är nu är det inte jag,jag är så arg på min sjukdom så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag hatar att den har tagit över mitt liv.
Jag tackar dig som orkade läsa hela mitt gnälliga stycke idag! Nu blir det inget sådant mer för nu är det gjort. Bra va?
KRAM PIA GNÄLLFIA(fast bara idag:)


7 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Man måste få lov att gnälla.
För att liksom få ur sig det. Hur hade det sett ut annars? Om det bara for runt inuti och hade sig? *ler*
Kram/Lallis

Evelina sa...

Det är bra att det får komma ut och inte bara ligger och pyr på insidan. Klart man får bli arg och klart man inte vill vara sjuk - eller hur?!
Hoppas du får nån rätsida på hur du vill/orkar gå vidare med "karriären" :-) Det är svårt det där med jobb tycker jag med. Undrar fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor...

Kram E

My Lovely Things sa...

Kram på dig goa Pia..Du är en kämpe och en vinnare..
Du är beundransväred..Du är så tapper..

Klart du måste få berätta om hur du har det..
Tycker så mycket om dig

kram på dig/Anna

Villa Hemmet sa...

Fin blogg! Jag kikar runt lite :D

- jenny

Mamma C sa...

Klart man får gnälla det gör en bara gott sedan. Man kan inte gå och hålla på allt inom sig. Då blir det bara ännu värre.
Kram mamma C

Viola sa...

Jag har haft hund i mer än 30 år, finns inget bättre, den bästa tiden var när jag hade mina två labbar under 5 år, så många skratt dom skänkte oss och så mycket bus och upptåg dessa två hade för sig, nu har jag ju bara en kvar och vi försöker intala oss att det inte ska bli någon mera hund efter Otto, vi reser mycket och har svårt att få hundvakt, sönerna är vuxna och föräldrar gamla, så vi får se, bara njuta av dom åren vi få ha vår Otto kvar, kramis till de två godingarna

Mitt vita hem sa...

Hej
Jag har nog aldrig varit inne på din blogg innan. Jättemysig är den, ska kolla vidare efter jag har skrivit lite.
Jag är också reumatiker, fick det när jag var 10 år. Det har varit jättejobbigt med värk, stelhet och trötthet. Men vet du! Jag har varit sjukskriven i ett år nu (inte pga reumatism dock) och jag känner mig nu helt frisk. Det här året hemma har tydligen gjort mig så gott att jag inte haft någon värk, stelhet eller trötthet på ett helt år. Det är underbart, min doktor på reumatologen tror knappt att det är sant.
Det blev långt det här men vad jag ville ha sagt egentligen var att du ska följa ditt hjärta, gör det du mår bra av, så ordnar sig resten. Det tror jag.
Kramar Heidi